För en hållbar värld

I snitt använder Européer 190 plastkassar per år, vilket innebär 100 miljarder plastkassar per år. Av dessa 100 miljarder kassar hamnar 8 miljarder i sjöar, floder och i naturen, dels på grund av att människor är ovarsamma, dels för att soporna läggs på öppen deponi eller blir dumpade i haven från fartyg.

Detta vill Europaparlamentet få stopp på. Just nu genomförs ett testprojekt där man drastiskt vill minska användningen genom att införa en obligatorisk skatt på gratis plastkassar. Projektet har testats i ett par länder med ett lyckat resultat och ska nu införas i hela EU.

Målet är att 2025 ha minskat användningen till 40 plastkassar per person och år genom att använda tygkassar och andra typer av väskor. I Sverige använder vi ungefär 100 st plastkassar per år. Ett flertal länder runt om i världen har till och med infört förbud mot plastkassar.

Vad är problemet?

Det tar 5 sekunder att producera en plastkasse, 5 minuter att använda den och 500 år att bryta ned den. Naturen inte kan bryta ned plast utan istället bryts den upp i mindre och mindre fragment tills dess att vi inte kan se dem med blotta ögat. Men plasten finns kvar både i naturen och havet.

Ett av problemen är att fåglar, fiskar och djur tror att de små fragmenten är mat och äter av dem. Som ett exempel kan nämnas att 94 % av fåglarna i Nordsjön har plast i magen. Större plastbitar tar sig inte vidare genom tarmsystemet utan blir kvar i matsäcken och gör att de inte känner någon hunger.

Det finns ”grön plast” som är gjord av förnyelsebart material och som bryts ned snabbare, vilket är bra. Problemet är att de inte bryts ned tillräckligt snabbt och precis som den klassiska plasten bryts den ned till små fragment som även de misstas som mat.

De senaste dagarnas rapporter om att mikroplast i schampo, tandkräm, smink och raklödder följer med avloppsvattnet rakt ut i haven, bidrar till samma typ av problem, nämligen att mikropartiklarna flyter omkring i haven och uppfattas som mat för småfiskar, musslor, plankton och andra mikroorganismer.

• Plasten smutsar ned våra hav och påverkar ekosystemet
  Haven har länge ansetts som en oändlig resurs för att dumpa mänskligt avfall och där plast utgör en särskild problematik i och med att det inte bryts ned. Plastöarna i Stilla Havet är numer ett känt fenomen där plastavfall har anhopat sig till stora flak på grund av de strömmar som råder i området.  Men plastproblemen finns i alla hav. Sverige är värst drabbat i Bohuslän där det varje år flyter iland 5000 kubikmeter plast. Då kan man tänka sig hur mycket som finns kvar i havet och påverkar det marina ekosystemet.
  
  
• Plast hamnar till slut i vår mat
  Plast är till stort lidande för djuren i och med att de tror att plastfragmenten är mat. Från de minsta plankton och fiskar till stora albatrosser, sköldpaddor och sälar, alla äter de av plasten. Därmed är plasten inne i ekosystemet och hamnar så småningom på våra tallrikar. Vilken effekt det har på människor är ännu inte känt, men med tanke på alla diskussioner om hormonstörande ämnen och andra tillsatskemikalier som förknippas med plaster så bör vi räkna med att de har långsiktiga hälsoeffekter.
  
  

• Plast bidrar till klimatförändringarna
  Den klassiska plasten tillverkas från olja, d.v.s. från fossilt kol som bidrar till växthuseffekten när den bränns upp. Plast gjort av förnyelsebart material bidrar inte till växthuseffekten så på så sätt är grön plast bättre.
  
  

• Plast i natur och vattendrag minskar turismen
  Badstränder fulla med plast är inte attraktivt. Eller att segla i områden där plast guppar förbi i vattnet ger heller inga skönhetspoäng. Det här börjar bli en verklighet och områden med mycket synligt mänskligt avfall ger minskad turism.

 
Plast är bra men minimera onödig användning

Åter till plastkassar. Vi behöver alltså tänka om och hitta nya metoder för att bära hem mat och andra varor som vi köper i butikerna. Väskor, tygkassar, ryggsäckar och rullväskor är utmärkta hjälpmedel. De gånger vi ändå måste använda plastkassar kan vi se till att använda dem flera gånger och när de är förbrukade kan vi säkerställa att de hamnar på dess rätta plats, d.v.s. i soporna eller återvinningen. I Sverige bränner vi soporna och därmed försvinner plasten ur ekosystemet.

Det här gäller naturligtvis all plast, det handlar helt enkelt om att minimera användningen till ändamål den verkligen behövs till och att se till att plasten aldrig kommer ut i naturen. Grön plast är då självklart att föredra eftersom den inte bidrar till växthuseffekten.

Läs mer:

• Nedskräpning i hav och vatten
• Europaparlamentets testprojekt med plastkassar
• Mikroplast från hygienartiklar stör havsdjuren

Veckans hållbara tips vecka 16.