För en hållbar värld

Att driva samhällsutvecklingen i en hållbar riktning kräver stora insatser både i form av forskning, lösningar och investeringar, samt ett starkt ledarskap. Att ställa om är nödvändigt, att inte göra något skulle kosta samhället oändligt mycket mer. Beräkningar visar att värdet på miljöförstöringen uppgår till otroliga 47 000 miljarder kronor, eller 13 procent av den globala BNP:n. Det här är alltså obetalda kostnader som företagen lämnar efter sig till framtida generationer att ta hand om, genom sitt sätt att exploatera naturresurser utan att ta det fulla ansvaret. Detta enligt en rapport skriven på uppdrag av TEEB for business coalition 2013 (paraplyorganisation för allt från världsbanken till WWF).

De sektorer som enligt rapporten orsakar störst obetalda kostnader är kolindustrin, boskapsuppfödning, vete och risodling. Rapporten visar också att de obetalda kostnaderna för dessa branscher är betydligt högre än de vinster som görs i respektive bransch. Det innebär att om de skulle ta det fulla kostnadsansvaret för utnyttjandet av naturresurserna, skulle priset stiga avsevärt. De låga priserna är alltså en chimär av konkurrenskraft och effektivitet, något som inte är lätt att genomskåda för potentiella kunder.

Om vi ska klara att driva utvecklingen mot ett hållbart samhälle, då räcker det inte med att konsumenter släcker lampor, äter mindre kött eller cyklar till jobbet. Det behövs betydligt kraftfullare insatser än så. Våra politiska ledare och alla företag måste göra sitt. Kraftfullt ledarskap, helhetsansvar och full transparens kan få utvecklingen i en hållbar riktning.

Vi står i ett vägskäl och det är nu vi måste bestämma oss. Innan det blir för sent att agera. Frågan vi måste ställa oss är om vi vill bidra till en hållbar utveckling av vår planet, eller om vi inte bryr oss om vår framtid och kommande generationer. Särskilt viktigt är det att lobbyister, opinionsbildare och personer med makt tar ställning.

Så om man får önska sig något nu inför Parismötet och den analkande julen så är det ett kraftfullt politiskt ledarskap och ett näringsliv som med full transparens tar hela ansvar. Då kan vi alla hjälpas åt att driva utvecklingen i en hållbar riktning; politiker, näringsliv och konsumenter.   

Några exempel på hur tokigt det kan bli:

Dubbdäcken orsak till hälsoproblem ifrågasätts

I fredagens SVT Opinion kunde vi läsa hur Umeå Universitet och Svenska Miljöinstitutet IVL mörkat den verkliga orsaken till varför partiklar i luften skördar så många dödsoffer. Totalt dör drygt 5000 personer i Sverige varje år på grund av luftföroreningar. I ett pressmeddelande i januari i år gick parterna ut med att det är dubbdäcken som är den huvudsakliga orsaken till att partiklar genereras lokalt och därmed ger upphov till hälsoproblemen. Trots att forskningsstudien som pressmeddelandet relaterade till tydligt visar att det är de mycket små partiklarna (PM 2,5) som genereras vid förbränning av kol, ved och sopor samt avgaser från främst diesellastbilar, som är de mest hälsovådliga. Studien visar att partiklar som rivs upp av dubbdäcken är betydligt större i storlek och tros därför inte ha samma negativa hälsoeffekt. Om det nu är energibolagen och transportföretagen som genererar de farligaste partiklarna, varför fokuserar vi då mest på att få ned dubbdäckspartiklarna? 

Djuruppfödning skapar större klimatpåverkan än vad som framkommer i media

De flesta av oss är medvetna om att vi ska äta mindre kött på grund av hög belastning på klimatet, men kanske inte till vilken utsträckning det gäller. Enligt livsmedelsverket släpps 26-30 kg koldioxid ut per kg kött som vi äter. I Sverige innebär det i snitt att 20 procent av våra personliga utsläpp kommer från biffen. Men om fodret som djuren äter har odlats på mark som tidigare varit regnskog så kan utsläppen snabbt bli 700 kg per kg kött. I snitt äter svensken ca 20 kg nötkött per år, enligt statistik från Svenskt Kött. Om nötkreaturen då ätit foder från gamla regnskogsmarker innebär det ett utsläpp på 14 ton per person och år, bara från köttet. Att jämföra med det totala genomsnittet på drygt 4 ton per person och år som inkluderar transporter, boende, mat och shopping räknat inom Sverige. Plötsligt blir utsläppen av vårt köttätande gigantiskt och totalt dominerande i sin proportion. Något som det talas relativt lite om från djurhållningsbranschen, miljöorganisationer och politiker. Vad det beror på vill ”Cowspiracy” ge sitt perspektiv och svar på, en film som du kan se på Netflix. Filmen visar hela den mörka storyn bakom djuruppfödning i USA och Sydamerika och där lobbyister för djurhållningsbranschen inte drar sig för att mörka sanningen.