Klimattankar inför 2020 - omställningen har börjat och den går inte att stoppa

 
Ett nytt år och ett nytt avgörande decennium för klimatet och miljön. Även om besvikelsen var stor över att världens politiska ledare inte kunde enas kring viktiga ambitioner för att bekämpa klimatkrisen under COP25-mötet i Madrid, så finns det många andra positiva krafter som kommer att driva på utvecklingen i rätt riktning. Fler och fler ser också det attraktiva i att ställa om och det värde det skapar med ett fossilfritt samhälle. Renare luft, mindre buller, bättre hälsa, bättre förutsättningar för naturens ekosystem, och inte minst: mer lönsamma och konkurrenskraftiga företag. Det är helt enkelt en win-win-situation för alla.
 
Just nu befinner vi oss i en balansgång mellan pådrivande krafter för en klimatsmart omställning, och, tyvärr, också starkt bromsande krafter. Att den pådrivande sidan kommer att vinna till slut känner jag ingen oro för. Det finns lösningar och åtgärder redan idag som skulle säkra att vi kan följa Parisavtalet. Frågan är bara om omställningen kan genomföras tillräckligt snabbt så att 1,5-gradersmålet kan uppnås?
 
Vetenskapen är glasklar - vi vet vad vi måste göra och det finns lösningar
 
Många vill tona ner det akuta läget som klimatförändringarna befinner sig i, eller till och med förneka att de existerar. Det här skapar osäkerhet och förvirring om vad som egentligen gäller. Mitt budskap är att lyssna till vetenskapen och läs IPCC-rapporterna (som är en sammanvägning av 1000-tals klimatforskare), det är den bästa kunskapen mänskligheten har att tillgå, och här råder full konsensus: vi har en klimatkris och den är akut.
 
Enligt den senaste IPCC-rapporten är det är absolut nödvändigt att säkerställa att medeltemperaturen inte ökar med mer än 1,5 grader, samt att de kommande 10 åren kommer att vara helt avgörande för om vi ska lyckas bromsa utvecklingen. Allt handlar om att snabba på omställningen, genom att öka sina klimatambitioner och att säkerställa att man ligger i linje med Parisavtalet.
 
Forskarna är också tydliga med att all tidigare rapportering har underskattat effekterna av klimatförändringarna. Både gällande när i tiden effekterna skulle uppstå, samt att ekosystemen har visat sig vara mer känsliga än vad de tidigare trott. Vi talar inte längre om ett förändrat klimat i framtiden, som möjligen våra barn och barnbarn skulle drabbas av. Effekterna är här och nu och de accelererar på samma sätt som vår produktion och konsumtion.
 
Det här innebär att vi måste öka tempot i omställningen. Enligt den senaste IPCC-rapporten måste vi klara en halvering av utsläppen av växthusgaserna till 2030 samt nå netto-noll utsläpp 2050. Det innebär en minskning på mellan 7-8 procent varje år. Något som kräver stora systemförändringar i samhället, allt inom politik, konsumtion och produktion. I alla sektorer som energi, jordbruk, transporter och industrin. Alla måste vara med och bidra; alla länder, alla branscher, alla företag, alla konsumenter.
 
Väldigt utmanande - ja - men möjligt.
 
För omställningen har redan börjat och kommer inte att kunna stoppas. Vi har stadigt ökande drivkrafter för en omställning och de positiva effekterna av att ställa om har som sagt blivit uppenbara. Både för oss människor, våra samhällen och företagen. Bara det faktum att hållbara företag är mer lönsamma och konkurrenskraftiga än företag som inte arbetar med hållbarhet, är skäl nog för att ställa om. Mer om det kan du läsa här.
 
Men tyvärr har vi också många bromsande krafter som sitter på mycket makt i samhället och som medvetet försinkar och t.o.m. stoppar åtgärder för klimatet. Låt oss börja med att titta på de bromsande krafterna.
 
Bromsande krafter
 
Att flera länder, som USA, Brasilien, Australien, Saudiarabien, Ryssland och Turkiet, aktivt valde att bromsa klimatmötets ambitioner i december genom att försöka få in kryphål och undandtag i COP25-förhandlingarna, är en sorglig historia. Enbart för att kunna mörka sina egna utsläpp i rapporteringen. Det handlar inte om att ledarna för dessa länder inte förstått att vi har en klimatkris, utan att man här använder sin makt för att gagna egna intressen och slippa ta ansvar. T.o.m. Donald Trump har vid något enstaka tillfälle medgett att vi har klimatförändringar som beror på oss människor, men att USA inte har råd att agera på det. Om inte USA som en av de värsta utsläpparna har råd, vem ska då ha det?
 
Vad är det då som får dessa ledare att driva sin egen agenda i en så ödesmättad och livsviktig fråga för mänskligheten? Här har lobbyister från olika branscher och intressorganisationer varit skickliga i att påverka våra styrande politiker. Genom fakta och kunskap, men också genom fabricerade forskningsrapporter som stöder sin egen tes. Ibland även genom att manipulera eller rent av dölja faktabaserad forskning och ibland genom korruption för att påverka politiker att ta beslut som ligger i deras intressen. 
 
Lobbyister från de olika branschsegmenten har varit framgångsrika i sin påverkan på politikerna. Det ser vi inte minst på hur handlingsförlamade våra politiker är när det gäller åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna. Enbart de fem största olje- och gasbolagen i världen, BP, Shell, Chevron, ExxonMobil och Total, har spenderat 2,6 miljarder kronor på lobbyverksamhet i EU sedan 2010. De kontrollerar, fördröjer eller stoppar bindande klimatåtaganden genom sina stora lobbyinvesteringar. Parallellt investerar de fem företagen 1,9 miljarder kronor på varumärkesbyggande verksamhet som syftar till att skapa en bild av att de stöder arbetet mot klimatförändringarna. SAMTIDIGT som man expanderar sin fossila utvinning och produktion. Samma sak gäller även norska oljebolag. 
 
Oljeindustrin har också varit särdeles framgångsrika på att bygga in klimatskadliga subventioner i samhället. Fossila bränslen subventioneras med mellan 3.000 och 6.000 miljarder kronor globalt per år. Förnybart får långt mindre än hälften i subventioner. Bara i Sveriges stadsbudget har vi 30 miljarder kronor i klimatskadliga subventioner. Här har vi alltså en osund konkurrens jämfört med förnybar energi. Klimatskadliga subventioner och klimatsmart politik blir därför helt kontraproduktivt. Detta har naturligtvis uppmärksammats både nationellt, inom EU och globalt, problemet är bara att de bromsande krafterna för att ta bort subventionerna är så starka.
 
Men politikerna kommer att få det mycket tuffare framöver. Vetenskapens skarpa budskap om vad som behöver göras och allmänhetens krav på att agera blir allt svårare att bortse ifrån.
 
Drivkrafterna FÖR en omställning växer
 
Det positiva är att vi ser starka krafter som växer världen över och som vill driva på en omställning till fossilfritt. Aldrig tidigare har så många varit medvetna om klimatförändringarna och dess konsekvenser. Många ser med egna ögon hur klimatet förändrat sig och att det har allvarliga konsekvenser på våra liv och på naturen.
 
Ett exempel är sommaren 2018, då en ovanligt stark värmebölja placerade sig över Sverige och förorsakade en långvarig torka där konsekvenserna blev en halverad foderproduktion, och skogsbränder som förstörde stora värden för skogsbönderna. I det här fallet har klimatforskare i efterhand kunnat slå fast att det berodde på en så kallad blockering i vädersystemet orsakat av klimatförändringarna. Du kan läsa mer om detta här. Frågan är, med tanke på att extremvädren ökar i frekvens, hur många sådana somrar vi klarar innan det påverkar vår förmåga att försörja oss?
 .
Det här blev en tankeställare för många och viljan att agera har ökat dramatiskt efter det. För att inte tala om Greta-effekten som haft en stor inverkan på viljan att agera världen över. En undersökning som genomfördes nyligen av SIFO i Sverige visade att över 90 procent villiga att förändra sin livsstil för att bidra till att bromsa klimatförändringarna. Och ytterligare en studie visar att i genomsnitt vill 60-70 procent av världens länder att politikerna agerar i klimatfrågan. Här nedan är exempel på växande och pådrivande krafter för att vi ska agera för att nå 1,5-gradersmålet: 
  • Den unga generationen med Greta Thunberg i spetsen som startat en global klimatrörelse som engagerar ungdomar, men även de vuxna. I september 2019 var mer än 4 miljoner människor ute och demonstrerade med Greta för klimatet. En ständigt växande kraft som varken politiker eller företagen kan blunda för.
  • De 20.000 studenter från toppuniversitet i Frankrike som initierade ett manifest; att inte ta anställning i företag som inte har klimatet och hållbarhet överst på agendan. Initiativet sprider sig nu till fler och fler universitet världen över. I Sverige har svenska Studentmanifestet genomfört ett liknande initiativ.
  • Talanger i alla åldrar som aktivt väljer företag som arbetar ambitiöst med hållbarhet. Det handlar om att vilja bidra till en bättre värld och att kunna identifiera sig med sitt arbete. Något som allt fler företag känner av när de vill attrahera duktiga medarbetare.
  • Många finansiella institutioner världen över har beslutat sig för att sluta investera i fossila tillgångar eller i fossila projekt och i stället satsa på fossilfritt, som t.ex. Europeiska Investerings Banken, IMF, Svenska Riksbanken, Goldman Sachs, försäkrings- och pensionsbolag. Bank of England går nu ut och varnar för risken av permanenta förluster i ägandet i företag som inte följer Parisavtalet. Många institutioner har också börjat divestera, dvs sälja av fossila tillgångar till förmån för förnybara.
  • De 750 stora internationella företag som har åtagit sig utsläppsminskningar i linje med Parisavtalets 2-gradersgräns. Av dessa har nu 177 bolag höjt ambitionsnivån till 1,5-gradersnivån. Dessa bolag finns i 36 länder och utsläppen motsvarar i storleksordningen som hela Frankrikes. När dessa bolag börjar ställa krav på alla sina leverantörer, då kan vi få en dominoeffekt.
  • Över 1000 städer och regioner runt om i världen, samt fem länder, har utlyst klimatnödläge och sätter ambitiösa mål för att minska sin klimatpåverkan. I Sverige har vi ett utmärkt exempel i Uppsala som under många år samarbetat med stadens aktörer för att minska utsläppen. I USA är det många städer och företag, samt även stater, som går emot sin president och deklarerar tydligt att de tänker följa Parisavtalet.
  • Fler och fler företag ser affärsnyttan med att ställa om i en hållbar riktning, mer lönsamma, mer konkurrenskraftiga och attraherar kunder, talanger och investerare.
  • Förnybar energi kan nu i många fall konkurera ut fossil energi. I två tredjedelar av världens länder är sol- och vindenergi billigare än fossil energi.
Det finns oändligt många fler goda exempel. Det mest positiva är att vi ser en tydlig trend i att de globala finansinstituten fått upp ögonen för att hållbara företag är framtidens företag och att riskerna för permanenta förluster växer ju mer tiden går för ohållbara företag. Ett bra exempel på detta är både kolkraftverkens bolagsvärde som minskat betydligt i värde de senaste 10 åren. Detsamma ser vi nu hända i bilbranschen, att försäljningen av fossilbilar minskar och att många bilproducenter nu väljer att erbjuda mer klimatsmarta alternativ. Så ju mer finansinstituten fokuserar på hållbara företag och tillgångar, desto snabbare kan omställningen gå. Utvecklingen följer som känt pengarna. Detta gäller såklart även våra privata besparingar och pensionsfonder.
 
Balansen mellan bromsande och pådrivande krafter kommer att avgöra
 
Tyvärr äts mycket av den positiva utvecklingen upp av fossila krafter som fortsätter att bromsa utvecklingen genom att investera i nya kolkraftverk, borra efter olja eller fortsätta expensionen av naturgas och frackling. Men trycket att agera på våra politiska ledare och på företagen ökar också, och med gemensamma kraftansträngningar finns stora möjligheter att säkerställa att de hållbara och klimatsmarta krafterna väger över.
 
Problemet är att ju längre tid de bromsande krafterna tillåts inverka på utvecklingen, desto mer hinner klimatet förändras och det i sin tur leder till ökade kostnader för samhället. FN gjorde en beräkning av kostnaderna för klimatrelaterade katastrofer för 2017, de uppgick till 4.500 miljarder kronor. Pengar som kunde ha använts till att mota klimatförändringarna. De årliga kostnaderna för att klimatrelaterade katastrofer kommer även de att följa en exponentiell kurva. Vi behöver bara tänka på Australiens bränder som förstör stora ekonomiska och biologiska värden för skogsbönderna och försäkringsbolagen för att få en känsla av vad vi talar om.
 
Det här gör att försäkringsbolagen har börjat dra öronen åt sig. Runt om i världen börjar de nu utvärdera och t.o.m. begränsa det de är villiga att försäkra. T.ex. är det allt svårare att försäkra kolkraftverk p.g.a. risken för permanenta förluster, eller fastigheter som ligger nära kustområden, där risken för översvämningar är stor. Dessutom diskuteras nu hur framtida skador orsakade av extremväder kan uteslutas ur försäkringsåtagandena. Och då får vi som privatpersoner ta smällen för en nedbrunnen villa eller en översvämmad källare.
 
Mycket står och väger nu. Om omställningen ska ta fart under 2020 är upp till var och en av oss. Min övertygelse är att vi måste bestämma oss som individ och sedan agera i alla våra roller; i min yrkesroll, som konsument, när jag går till val, som förälder. Det är först då vi kan vi fart på omställningen på bred front. Och då kan det gå riktigt snabbt.
 
En social tippingpoint
 
Om vi ska få fart på omställningen så gäller det att vi som individer tar ställning, dvs. att jag personligen bestämmer mig för vilken framtid jag vill bidra till. Vill jag fortsätta bidra med en livsstil som skadar miljön och människor, eller vill jag bidra till en hållbar framtid? Bestämmer jag mig för ett bidra till en hållbar och klimatsmart utveckling så kan jag ju agera i alla mina roller; i min yrkesroll, som konsument, när jag går till val, som förälder, som turist osv. Om alla gjorde det, vilken kraft vi skulle få.
 
Ju fler vi blir som bestämmer oss, ju större är chansen att vi når en så kallad social tipping point. D.v.s. då tillräckligt många klimatengagerade personer skapar en klimatsmart norm, som leder till en dominoeffekt i omställningen. En utveckling som många samhällsförändringar följer oavsett om det är kulturella normer eller konsumtionsbaserade mönster. Det här inträffar då cirka 18 procent av befolkningen bestämt sig för en förändring. Mer behövs inte.
 
Om hållbart och klimatsmart blivit en norm i samhället då vill de flesta vara med och bidra. För vem vill stå på fel sida av historieskrivningen och behöva se sina barn och barnbarn i ögonen och förklara varför de inte gjorde något. Under industrialismens 150-åriga era har vi lyckas glömma en viktig sak: Naturen behöver inte människan, men människan är helt beroende av naturen och dess förmåga att ge oss rent vatten, ren luft, mat. Låt oss aldrig glömma det igen.
 
 
 Läs mer:
 
Aktuellt / 2020, klimattankar, omställning, social tippingpoint / Permalink / 0
Till top